KRÄFTOR PÅ KREDIT

Jag taggar ut och chillar med Alex” säger Greven.

”Vänta, då kan du väl följa mig ned till T-banan?”

”Nej” Paus.

”Men tänk om du får hemska förtärande skuldkänslor om du inte hjälper mig?”

”Ingen fara” säger Greven torrt ”Det där klarar du ju så bra själv. Du har gjort det tusen gånger, minst.”

Det är sant och det är det som är skönt med staden. Jag klarar mig själv och när jag med käppen som en machete hugger mig upp genom turisthoparna längs Tyska Brinken stöter jag ihop ned Jan Hannerz, make till klädskaparen Ulla och bror till den, på sin tid, legendariska 10.000:-vinnaren Ulf, säger han:

”Jag ska också skaffa mig en käpp.”

På andra sidan T-banan börjar Riddarfjärden. Det luktar diesel, solsken, piss och glittrande Mälarvatten. Stad.

Agnes och jag på World Class

Att komma till gymmet World Class Slussen för första gången efter sommaren är som att komma hem. Musiken pumpar och Agnes, som står i receptionen, följer mig på en roddtur. Hon vet också att den enda vägen till lycka och framgång stavas Hårt Arbete. Till medryckande musik.

På vägen hem går jag in till vackre RobertGamla Stans Fisk och handlar finfina Svenska Kräftor. De kostar en förmögenhet och vackre Robert konstaterar att det inte finns pengar på mitt kort.

”Tryck på kreditknappen” föreslår jag nonchalant. Herregud, Kräftor på kredit, naturligt som ett glas mjölk.

”Ska bli, Chefen.”

Man lever bara en gång, tar inga Kräftor med sig dit man går och när man passerar floden Styx lämnar man även krediterna bakom sig.

Vackre Robert och jag

5 tankar om ”KRÄFTOR PÅ KREDIT”

  1. Haha, vilken kul bild på Robert, kräftorna och dig. Jäklar vad du får mig på gott humör med din toppenblogg Täppas! 🙂

  2. Fy fan vad du kan känna dig lycklig. Själv sitter jag i misären i förorten med en extrem lårkaka.
    Körde omkull idag vid en endurotävling i Åkersberga.
    Hade endast en kilometer kvar på sista varvet, men jag bröt inte.
    Känner mig som en föredetta endurokung.

    Ät nu era kräftor och njut, skit i mig. Skall supa mig full i soffan bara nu Victor kan bära fram drickat.
    Hälsningar från din kompis/ Christer

    1. Christer!
      ”Förorten”, sedan när blev värsta luv- och surdegssöder; Förorten?
      Sedan detta med Endurokörning: I Kina har Silverrävar en lite annan idé om vad man som mogen gubbe ska företa sig. De kör inte miljöfarliga och stinkande motorcyklar genom pastorala skogspartier. De sitter vid en flod, fiskar, kontemplerar över det som varit och kanske ägnar en tanke åt vad som komma skall. Mest är det här och nu vid sitt metspö, och kanske, skriver de i förbifarten en dikt. Men de kör INTE motorcykel och får således heller INGA lårkakor.
      Hej från din vän
      Täppas
      ps. Kräftorna var dundergoda.

  3. Å har man ingen humor så dör man:-).
    Tror också att sonen mognar snart men det kan ta lite mer tid. Och vad strong du är med träning och har tåga, ett riktigt föredöme! Har jag sagt förut kanske? Och du ser fräsch och vältränad ut, ja och du vet att jag också är gift,-), förresten är vi rätt lika din fru och jag, i färg och form och hårlängd:-). Jag utgår från nåt foto jag sett här:-). Fortsatt trevlig helg!

  4. Du är så söt så att om jag hade en annan läggning så skulle jag kunna bli förälskad.
    Mitt lår skall snart bli bra, har tävling 3:de och 16:de september igen.

    Nu har du och jag hjälpsamma söner som hjälper till hemma, när dom är hemma och inte sover.
    Nu behöver jag inte så mycket hjälp kl 04.00 så det får gå ändå.

    Igår kväll var det löpfest utanför vårt fönster, häftigt.
    Kanske något för dig och mig när vi blir äldre.

    Vi hörs, kanske på en lunch. Jag bjuder, har pengar över just nu så passa på.

Skriv gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.