Lördag kväll och det är på´n igen. ”Music & Arts”-festivalen på Skeppsholmen. Kvällen är het som en upphetsad älskads utandning och jag känner mig som turist i min, i alla fall delvis, egen stad.
”Tinariwen” är blytung ökenrock. Artisterna är Tuareger och kommer från söder om Sahara. Det är som ZZ Top på Kamel och Marshallstackar.
Musiken är organisk och det blir mycket tydligt att Blues kommer från Afrika.
Sedan kommer Laleh och hela publiken håller på att gå av på mitten av glädje. Alla Älskar Laleh och hon är precis så där charmigt bohemisk, rar och virrig men man ska inte lura sig av detta för hon leder hela jätteproduktionen, kör och många musiker, med järnhand. Hon vet vad hon vill helt enkelt och är så begåvad att man både blir lite avis och gläds med henne. Laleh studsar som en lycklig Gurka.
Söndag och H följer mig till Y-bussen. Den går som ett sträck mellan Klarabergsterminalen och Jättendal. För första gången hamnar jag bredvid en annan blind person. (Idag borde jag köpa en Trisslott) Han heter Anders, är 28 och har varit på möte med Unga Synskadade. Nu är det inte så att alla synskadade, lika lite som alla homosexuella, Samer eller boende i Borås, har samma tankar i huvudet men Anders är trevlig, vi har mycket att prata om, och han demonstrerar sin talande iPhone och resan går fort.
Hade tänkt lyssna på ”I det sista regnet” om Ayurveda och Kerala men det blir inte mycket av med det.
Framme och så står man där vid E4, långtradarna suger i hatten och brallorna fladdrar. En timme senare är jag hemma i mitt andra hem. Här ska vädras. Och vad tyst det är här på landet.
Vilken helg! Och så Ökenrock på det.