Vad är det vi vänt ut och in på under den senaste ”Ring P1”-veckan? Vad är det som fått homofoberna att se rött?
Vi kommer och går på stan och någonstans där framme hörs ett mäktigt oväsen. Det låter som 10 000 studentflak som löper amok och väl framme på Stureplan är det ju själva Prideparaden som kommer nedför Birger Jarlsgatan och svänger upp mot Kungsgatan. Värmen är tryckande, någon ger mig tre kondomer i olika färger och tanten bredvid mig, en mormor med sitt barnbarn, skrockar lyckligt. Det är en aldrig sinande ström av dansande och tjoande människor.
Och så, med tio meter lucka framför och lika lång lucka bakom; Jonas och Mark, hand i hand, fyrar av stomatolleenden och vinkar med sina fria händer som kungligheter mot oss som kantar paraden.
Går efter en stund till Biblioteket vid korsningen Odengatan/Sveavägen, stannar där en god stund för att låna talböcker och tar sedan T-banan till Gamla Stan och Prideparaden håller fortfarande på. Den tar aldrig slut. Alla är glada. Stadens bussar har Regnbågsflaggor på taken.
När någon bögfientlig person ringer på Måndag kan jag säga: Det är ingen fara med den där Prajden, det är kul och trevligt. Jag var där.
