Sommarens hitintills hetaste dag sitter vi i bilen och jagar en drivrem. Grevens Moppe är redan trasig, det är visst själva drivremmen, och vi besöker det ena motororienterade stället efter det andra. Det finns många fler ställen i trakten av Hudiksvall som säljer motorgräsklippare, fyrhjulingar och motorcrossapparater än det finns Kyrkor med besökare.
Människorna går inte i mässan, de står i lukten av bränt gummi, olja och plast och frågar efter en packning. Vi har inte en sådan där hemma men kan beställa och får då hem den ”till veckan”.
Efter en hel del samtal nappar det i Söderhamn. De sätter en mojäng på bussen norrut.
Svettig, less och utpratad. H ställer mig i ett hörn på Lindex och går för att köpa nagellack. Barn ylar, allting kliar och om detta är helvetet måste allt annat vara paradiset. Det var på så vis jag idag fick en skymt av meningen med livet.
Vilken underbar blogg. Jag ler stort. 🙂
En gång i tiden så trodde jag att kamrem var en skröna. Om kamremmen till bilen, som kunde gå sönder och det var det absolut värsta som kunde hända för då var hela bilen paj. Alla pratar om kamremmen men jag har aldrig sett någon som gått sönder och då måste det ju vara en ”klintbergare” tänkte jag.
En dag när jag var ca 43 så sa min bilmekaniker att det är snart dags för kamremsbyte på min gamla Toyota. Jag trodde att det var ett gammalt bilmekanikerskämt och skrattade gott. Men så på min väg till jobbet några dagar senare så tystnade bilen helt diskret och stannade mitt på vägen. Jag ringde Ronny, mekaniker, som kom ilande och sa att nu var det kamremmen som lagt av. Dock var makterna med mig och motorn var inte sönder!