Kväll. H tittar på ”Borgen” medan jag pysslar, fyller diskmaskinen och lyssnar på ”First Aid Kit” från Spotify. Låt efter låt och jag blir sorgsen och glad på samma gång.
Morsan skulle ha frågat, om hon hört den här musiken:
”Vad är det här för Kattrakande?”
Men det var hon det. Jag, precis som så många andra, älskar låtarna. Särskilt från första skivan som inte är så snyggt producerad. Autoharp och deras röster räcker.
Glad blir jag också över alla vykort som trillar in till Bloggen! Fortsätt, Snälla! Sänd bild + text till Webbmästarnas Webbmästare: hanscb@gmail.com
Av någon anledning, det är väl helt enkelt den melankoliska musiken, kommer jag att tänka på vuxna som sitter tillsammans och pratar om resor. Att säga att man vill resa hit eller har varit här och där berättar, kanske som böckerna i bokhyllan, om vem man är eller vill vara. Jag vill bli sedd som den person som reser till en väldigt egendomlig plats långt borta osv. Spännande liksom.
Men den svåraste och mest otillgängliga resan går till hit. Vara här, ingen lek och inte någon skrythistoria.
Eller som Pema Chödrön brukar säga:
”This moment is a Perfect Teacher.”