Sommaren börjar tätna, redan innan Juni tonat ut, och H och jag tar en promenad. Det är något med vädret. Som om det inte kan bestämma sig. Sol och blåst.
Vi går i vart fall Riggbacksvägen, det luktar grusväg, örter och koskit och tar Djurstavägen en bit upp mot skogskanten, svänger av över åkrarna. Korna glor på oss när vi passerar ”Skräddar´s”. Kommer ned på Hårtevägen och går den några hundra meter österut innan vi viker av söderut ned genom en sandig dalgång och vidare upp mot nästa skogsbryn. När vi kommer fram till en väg kantad av höga träd, den som leder förbi Kardells och ned mot Mellanfjärdsvägen, stämmer vinden upp en väldig symfoni. Träden susar och sjunger så man blir alldeles vimmelkantig. Det måste vara detta som är riktigt klassisk Klassisk musik.
Funderar på Pierre Schoris debattartikel i dagens DN. Han besöker den hårt inträngda Gazaremsan och funderar högt över hur c:a 500 000 Israeliska bosättare får militärt skydd när de stjäl Palestinsk mark. Israelerna krossar vattenreservoarer och avloppsystem som EU bidragit till och INGEN gör något.
Minns hur tuggorna växte i munnen vid lunchen häromdagen. Vi var hos vänner och en av de andra gästerna fann det Israeliska beteendet fullt befogat. När jag frågade honom varför Israelerna anser sig ha rätten på sin sida valde han att inte säga någonting. Han teg och tuggade. Stämningen blev pinsam.
Kanske var det så att han höll sig för god för att svara, svårt att veta då han inte sa något, men han är i vilket fall anhängare av Livets Ord och i den belysningen blir situationen inte så konstig. De anser att Israel har Gud på sin sida. Jag är i den meningen, även om jag bara ställer helt vanliga journalistiska frågor om hur och varför, själva Satan.
När frågan kommer upp i ”Ring P1” haglar de båda sidornas argument och det är mycket lättare att handskas med än en överlägsen tystnad.
Varning: Ljudboken ”Kum” av Henrik Tord och läst av Mats Eklund (Ordfront ljud) är inget vidare. Boken vill säga en massa om klasskillnader, sexhandel och det samtidigt som den har ambitionen att gestalta Asiatiskt raffel. Språket är som utspädd lättmjölk och tacka vet jag den högkvalitativa trovärdighet som genomsyrade Ian Rankins ”En omöjlig död”.
Varför lyssnar jag även på dåliga ljudböcker? Jo men jag arbetar ju som recensent och då är det bara att hugga i och dra.
Ikväll: Grilla hos Nilas och Maggen i Rogsta.
Imorgon avreser H och Greven och jag går in i en veckas munktillvaro. Då ska jag lyssna på vinden som sjunger i träden.