Idag är de där raggarna troligtvis en bra bit upp i åren och har gift sig med en Thailändska. Kommer Jimmie Åkesson, som bar folkdräkt vid Riksdagens högtidliga öppnande, någonsin att gifta sig med en person av utländsk härkomst?
Har folkdräkten blivit nedsmutsad tack vare SD-ledarens klädsel vid det tillfället eller är alla som bär folkdräkt, vid t.ex. olika stämmor, per automatik främlingsfientliga och inskränkta?
Säkert inte för man ska aldrig döma hunden efter håren.
För mycket länge sedan reste mina kamrater och jag till Alfta, eller var det Edsbyn, för att demonstrera mot USA:s Vietnamkrig. Deras dåvarande ambassadör var på Hälsingebesök vid en industrianläggning. USA:s representant hette Holland och var svart. Vi kallade honom för Mumsmums och menade att han var svart utanpå men vit inuti.
Detta byggde på föreställningen att alla svarta egentligen är fina och bra medan vita i allmänhet bär på dåliga avsikter. De senaste årtiondenas brutala folkmord i Afrika där svarta slaktar svarta raserar våra begrepp om ont och gott och det kopplat till hudfärg.
Själv har jag givetvis inga fördomar men i den Svenska filmatiseringen av ”Förintelsen” är lägervakterna Värmlänningar:
”Dä ä inge fare, di ska bare dusche.”
Denna uppfattning från min sida är inte mer grundad än att vår sommargranne, en Värmlänning, visslar så falskt på andra sidan häcken att man får psykbryt.
Var går gränsen mellan mjuknationalism, lite grannosämja och riktigt ond rasism?
Igår, när Greven, alltså Kurt min yngste 14 år, hade skolavslutning satt jag i kyrkan och funderade. Det var en avslutning rivig som en rockkonsert. Någon specifik Gud omtalades inte på det att ingen trosriktning skulle känna sig trampad på tårna. Det enda problemet var att man inte framförde ”Idas sommarvisa” men föreställningen avslutades som sig bör med en pampig ”Den blomstertid nu kommer”.
I vilket fall tänkte jag under de mer sega numren på ljudboken ”Fasanjägarna”av Jussi Adler-Olsen som jag just lyssnat på. Det är en väldigt spännande och, faktiskt, rolig, kriminalberättelse. Stefan Sauk läser.
Miljön är Danmark och huvudpersonen är en bitsk och komisk polis. Hans assistent heter Assad och kommer från ett obestämt Mellanösternland. Denne använder en ibland dråpligt felaktig ordföljd, dricker ett helvetiskt sött té och ber fem gånger om dagen vänd mot Mekka.
Jag tror inte att det är Danskt Folkeparti som gjort denna skildring möjlig men de har ju alltid varit lite mer frisläppta i Danmark. Vi lever i mellanmjölkens förlovade land och antagligen skulle ingen Svensk författare våga använda en invandrad personlighet på detta sätt. Det vill säga; invandrare förekommer i några svenska deckare men då är det ändå snustorrt och fotriktigt. Svenskar är livrädda för att trampa fel.
Sens moral: Vi säger ja till folkdräkt men nej till etnisk rensning. Och Värmlänningar.
Hänger med i vindlingarna här:-) och läst de föregående också. Tänkte på något helt annat, har du varit sommarpratare? Och tänkte att det spelar ingen roll för du kan prata igen, vad kul det skulle vara och inte bara kul säkert utan intressant och lärorikt, högt och lågt och nu fjäskar jag lite, men du har ett himla ”go”!
Instämmer till fullo med Monica. Det hade vartit både intressant och underhållande.
Hej Monica!
Du är allt en riktig raring du. Jo jag har varit ”Sommarpratare” två gånger!men nu tycker de väl att jag får prata i radio alldeles tillräckligt.
Hej från Täppas