Går in under träden på Djurgården tillsammans med Urban. Det doftar grönska och pannbiff.
Tänker på Anna som jag och Jullan träffade igår kväll vid Stora Ljudbokspristillställningen. Anna är några och 30, helt blind men verksam som journalist och föreläsare. Hon sitter inte hemma och tycker synd om sig själv och det är just sådana personer jag vill möta. De som, hur de än har det, gör något av sina liv.
Det är inte som den där kärringen som ofta överfaller mig i Gamla Stans gränder. Hon är som en manisk grävling och hon vill bara prata sjukdomar. Hon har börjat se lite illa och tycker att vi har massor gemensamt. Det tycker inte jag.
En människa är mycket större än sin medicinska diagnos.
Urban ber mig känna på hans nya glasögon. De är inga dåliga grejor och de har kostat en förmögenhet.
”Ja vad fan” säger han, ”Vill man och kan så får man”. Han är kokett och går ofta i Armanijeans och Clintan-boots. Vuxna karlen. Nästan 70.
Han berättar om vad som sades när Sokrates mötte Diogenes på Agoran: Diogenes, som hyllade enkelhet och inte gillade snobbar var som vanligt klädd i en tunna och några trasor. Självgod.
Sokrates utbrast:
”Det finns ingen som koketterar som du Diogenes!” Eller något ditåt.
Den där Pannbiffsvinden kommer förmodligen från nyrestaurerade Godthem. Det luktar mycket gott och det är, i all sin enkelhet, en väldigt fin dag för en promenad.
Blev hungrig på stört, har nog ätit för lite idag. Det andra så sant så sant, ha det bra!