 |
 |
| Magnus Roosmann, Täppas, Amelia Adamo | Täppas och Jullan |
Möter Jullan på Slottsbacken. Hon skrattar över alla turister som med skräck i blicken ser mig käppa mot de branta trapporna.
I ett f.d. Galleri i Kungsan är det baluns för det Stora Ljudbokspriset. Nomineringarna ska tillkännages och det är fullt pådrag.
Eva Wallin hälsar välkommen, stöter ihop med och prisar Björn Granath för hans fina inläsningar varpå en liten kurvig sak smyger in i min famn och säger:
”Gissa vem det är?” Jag borrar in näsan i hennes hår, sniffar och utbrister:
”Amelia!” Hon fnissar och berättar att hon nu är förlovad med sin Italienske frisör. De är mycket lyckliga.
Plötsligt möter vi min store favorit bland ljudboksinläsare: Magnus Roosmann. Efter vårt manliga kramande hälsar han på Jullan.
”Åhå din dotter” säger Magnus.
”Just det” säger jag ”men håll tassarna från henne och sedan vänd mot Jullan:
”Han är en verklig kvinnokarl!”
”Hrrrm” harklar sig Magnus en aning besvärat och fortsätter ”Och här är min fru Ingela”.
Jullan fnittrar hysteriskt, Jag har varit pinsam igen men hon är van. Jag är gjord sådan: Pinsam är mitt andra namn.
Amelia och jag (som tillsammans med bl.a. Tomas Bolme ingår i en jury för ett hedersljudbokspris) äntrar scenen och blir intervjuade av Eva. Jag berättar att jag legat vaken hela natten med Jussi Adler Olsens ”Flaskpost från P” inläst av Stefan Sauk.
Efter detta stryker vi omkring och pratar med än den ene och den andre. Det är riktigt kul. På utvägen får vi en Goodybag och Jullan följer mig hem. Vi skyndar över Strömbron och Från Skeppsholmen hörs ett rockband.
Hon har bråttom för hon ska på ett annat mingel. Det är visst någon ny fullkomligt helfiffig app som ska firas.
Hemma i lägenheten är det lugnt. Greven är ute med sina fränder och har efterlämnat lukten av en förkolnad kanelbulle som han, oj jag glömde, råkade kremera i ugnen.