EN HANDELSRESANDE I ORD

Transitläge. Befinner mig i ingenstansland liggande i en främmande säng. Den kan stå i vilken Galax som helst. Svaga ljud från gatan. En röst skorrar på trottoaren. Det slår mig att det är Malmö och att jag har två uppgifter framför mig innan jag flyger norrut för att till slut hamna i Jättendal igen.

Frukostmannen knackar på och rullar in en hel vagn med godsaker. Frasigt Bacon ligger och gullar sig mot drivor av gyllengul Äggröra. Bröd, juice och kaffe.

På SR Malmö tar Helena Lopac emot mig. Hon är min lokala guide till eterrymden trots att Ring P1 som vanligt går från Sundsvall. Det är bara det att jag har en 80-90 mil lång mikrofonkabel. Helena är mycket rar och får mig att känna mig som hemma.

Efter sändningen taxi till Slakthuset och en föreläsning. Träffar Maria Lundquist och hennes pappa (hon är konferencier), Caroline som ansvarar för alltihop och inte minst själva löparkungen, den galne Rune Larsson från Trollhättan.

Den Skånska publiken ger mig sin öppna famn och efter en snabb lunch och lite prat med Caroline följer hon mig ut till en väntande taxi. Känns lite sorgligt att skiljas åt nu efter de tre föreställningarna som gått av stapeln i Göteborg, Stockholm och idag Malmö. Mot Sturup och dra på trissor men det är ju flygkapten Anna Ungert som kör denna tur också upp mot Stockholm.

Sitter på Arlanda och begrundar tillvaron och dess förgänglighet. Om en timme går tåget norrut. En inställsam röst säger: “Jaså, det är Jättendalingar som är ute och rör på sig!.” Jag muttrar att så är det nog. Varför kan fanskapet inte presentera sig om han vill bli vänligt bemött. Jag är trött och orkar inte vara trevlig.

Vill hem. Vill höra Storspoven och somna med öppet fönster. Gärna i doften av koskit.

På väg med X3000 norrut hamnar jag bredvid Kenneth. Jag är alldeles för trött för att kommunicera med andra människor men Kenneth är inte vem som helst. Han är öppen, känslig och dessutom medlem i "Kenneth-klubben". Vi pratar verkligen om det mesta, vem har påstått att män inte kan tala om  känslor, och resan till Hudiksvall går i ett nafs. Dessutom är Kenneth älskare av ljudböcker och jag får förmånen att överlämna ett av mina hetaste Ljudbokstips: "Högläsaren" av Bernhard Schlink som Krister Henriksson läser. En ljuvlig bok som han säger att han ska lyssna på när han reser med sin fru till Vadstena. Då får jag tillfälle att tipsa honom om var min favoritkock, alla kategorier, håller till: "Gyllenhammars" i Borghamn inte långt från Vadstena. Där är det Per Wolgers som lagar maten, och vilken mat, och hans fru, Susanne Jönsson, som serverar. Fullständigt Underbart.

När jag kommer fram till Jättendal ösregnar det. Kallt. Det gör inget för jag är hemma.