Knatar med H, från Gamla Stan, över Strömbron, rundar Grand Hotell, över Nybrokajen och längs Strandvägen. Ändå är det bara början på promenaden för vi följer Djurgårdskanalen en bra bit och pinnar runt hela Djurgården för att till slut, raglande av socker- och vätskebrist, ta Djurgårdsfärjan tillbaka till Gamla Stan. En bra promenad eller hur man nu ska säga.
Överväger att i slutet av marschen gå in på ett etablissement för att fika men då en Toast Skagen kostar 169:-, det är ju för fan löjligt, struntar vi i stundens njutningar och håller ut ända fram till Konsum Järntorget. Tömmer en Zingo direkt innanför dörren lika girigt som en heroinist trycker i sig en sil.
Läser/lyssnar (tal-DN) på Maciej Zarembas 5:e och sista artikel i serien om Skogen vi ärvde. Den är lite rörig men ändå fullkomligt lysande. Visar på det absurda i att rätten till kalhuggning är lika stark som den att rädda rödlistade arter. Mellan pappersmassa till hjärndöd reklam och Natur-nördar med lupp finns bara ett svart hål.
Imorgon reser jag till Hälsingland. Skog och människa i detta Sydnorrländska landskap inte alls är lika närvarande som i trakten av Jokkmokk. En gång bodde jag där, det var i mitt förrförra Liv, eller förrförrförra och var även verksam som stolt hyggesockupant. Den gången försökte (och lyckades) vi stoppa besprutning med preparat som på goda grunder misstänktes för att vara cancerframkallande.
Men det är en annan historia.
Nu är nu, det är söndag och det känns i hela kroppen att man rört på påkarna.
Hej igen gubben,
förhoppningsvis så kommer det på debatt eller ledarsidan en artikel angående dessa skogsartiklar som har tröttat ut vissa.
Dock så finns en hel del tänkvärda delar.
Hoppas det nu kommer lite artiklar om oss enduroförare och begränsade utrymmet för träning i skogen. Det måste bli balans i miljödebatten. Jag börjar komma i form, stark som en tjur, känner mig som 21 bakom styret.