Greven leder mig likt en bonde som för en mjölkstinn ko över den vindpinade och hårt kommersiella stäpp som är Stockholms City en lördag som denna. Jag bär inget bågnande juver men väl en plånbok.
Han vallar mig genom den ena tortyrartade affären efter den andra. Till slut slår han till på ett par Jeans. Han klämmer på spenarna, upp med börsen och ut strilar pengar ned i affärsidkarens spann.
Hemma i köket boar Hjördis in sig i ett köksskåp. Hon nynnar, underbart omedveten om märkesjeans, på en visa.
Minns så roligt det var att leka i köksskåpen, särskilt det där mellanrummet som hade en köksbänken som tak, vilka kojbyggen! Söt och glad ser hon ut, kanske liknar någon;-)