Vaknar i doften av Bacon och Ägg. Felix skämmer bort sin gamla pappa.
Ute är det slösande varmt solsken när vi promenerar till Vigelandsparken. Runt oss glada norska röster. Varför låter de så satans muntra? Är norrmännen, trots sina färska vidriga Breivik-upplevelser, så naiva att de trivs med livet?
Vid den stora stenpitten i centrum av Vigelandparken slår det mig att jag och min pappa besökte stället för mycket länge sedan. Det var på den tiden det var billigt i Norge och svenskar reste hit för att köpa äckligt Margarin.
Tiina, Felix Estländska väninna, ansluter och vi sitter i solen, dricker Latte och bara vibbar.
Sedan bär det av till Holmenkollen. För en svensk som vuxit upp med att det alltid suttit en bakfull förälder, var det inte på nyårsdagen?, och kollat backhoppningarna är det något alldeles extra att besöka detta sägenomspunna ställe.
Felix hittar Tussilago. Det är ingen vanlig bondlurks-Tussilago. Det är Holmenkollen-Tussilago.
Lånar toan på restaurangen och handtorken är verkligen något att skriva hem och berätta om. Man sticker in de våta händerna i en slags brevlåda som gift sig med en vindtunnel.
Vi äter utsökt mat på ett nyöppnat Thaiställe. Oslo badar annars i vulgära snabbmatskedjor för det finns, tror jag, fler genuint utrikiska matställen i t.ex. Sundsvall.
På hemvägen stannar vi till på Lorrys för ett glas Lemonad och Felix börjar tala med en snubbe, bara något yngre än jag. Mannen, som visar sig heta Jan-Egil, tror att jag, i min Tweedkavaj och solbrillor, är en övervintrad Norsk rockstjärna. Åge Aleksandersen, typ. Jag är ju bara en gammal Svensk på reise i grannlandet men Jan-Egil är ingen dununge. Karlen har, tillsammans med 7 vänner genomkorsat hela Grönland på skidor!
En härlig dag. Och så handtorken på Holmenkollen på det!
En liknande handtork finns på GävleBro. Om du vill jämföra.
Mmm, men hur är margarinet i Gävle Bia? 😉
Låter hur trevligt som helst alltihop, Vigelandsparken har jag minnen ifrån men med min mamma, jag var 15. Trevlig resa tillbaka önskas, ha ingen getost i handväskan;-), ett annat förslag, dottern stannade till på Gardemoen, på resa från England och då fick jag väldigt söta små blå tomtar i glas, vad jag förstår finns endast ett enda glasbruk i Norge, Hadeland, daterat 1762.