Kattlös är vad man är. Det märks för sedan Morris, frid vare med honom, lämnade in för över ett år sedan har Mössen återvänt till skafferiet. De små lymlarna gnager på allt de kan hitta fast jag bara befinner mig, på kökssoffan naturligtvis, endast några meter från dem.
De är ogenerade som skamlösa bordellkunder men mitt skafferi är inget horhus och definitivt inget utfodringsställe för möss.
Sålunda följer jag med Maria in till Hudiksvall när hon ska hämta fönster och dörrar till sitt nya hus. När hon är klar med sitt, spännbanden går kors och tvärs över hennes släpkärra, fortsätter vi till Granngården. Det var det som hette Lantmanna förr i tiden men då böndernas antal minskar ökar trädgårdsodlarnas intresse. Förmodligen har PR-konsulter som fakturerar 2 500:- i timmen +fri Perrier kläckt detta med Granngården.
Hur som helst. Mikael säljer till mig: En apparat som sänder ut för gnagare outhärdliga högfrekventa ljudvågor. På min inre bio ser jag Musfamiljer med små resväskor skyndsamt lämna mitt hus. De är som elöverkänsliga i närheten av en mobilmast.
För säkerhets skull, om Råttjävlarna inte är elöverkänsliga köper jag också några fiffiga klädnypeliknade fällor färdigbetade med Jordnötssmör.
Nu ska de få se på fan, de små liven!
Haha, en sån manick har jag erfarenhet av från England, placerades i en kontakt bakom en bokhylla, fungerade jättebra i ett par år, fast bara en liten mus hade synts innan:-)