Skam till sägandes, är inte det ett gammalt kul uttryck, minns jag vid kvällningen inte vad dagens Ring P1 handlade om. Det är gröt i hjärnan. Programmet var inte oviktigt men samtalen om allemansrätt, den tänkta nedläggningen av rättspsyk och, ja vad var det nu det var, blir till något väldigt ogripbart. Men så är det med radio. Allt som sägs är väldigt betydelsefullt i ögonblicket. Jag älskar direktsändningar men radio är som en vacker kvinnas parfym. Plötslig och efter två sekunder försvunnen.
Minns tydligt att jag efter sändningen med Lotte och Peter avvek ned på staden och åt lunch med TullaMaja och hennes syster Märta-Li, hennes pappa heter Staffan, nere på det där italienska stället på Sjögatan
29:ans buss till Jättendal. Började lyssna på Tove Alsterdal igen men dunade in.
Det jag lärt mig idag är att påskriset ska daskas i rumpan på en medmänniska, förmodligen för att påminna om Jesus lidande på korset, men det finns ju en hel del, inte bara sjuka sektledare , som gillar lite ris. Särskilt om det på kvistarna sitter vackra fjädrar.
Själv tror jag, som den velourmjukis jag är, mer på Påskgodis.