Efter en vecka med Ring P1, plus några föreläsningar med tillhörande resor hit och dit, är en programledare mjölig i bollen. I hjärnan far lösryckta möten med människor, tankar och röster, omkring som våryra fåglar.
Lägger i ordning Tove Alsterdals senaste ljudbok vid sängkanten men tuppar av. Vaknar av att telefonen ringer. Vid den tiden sent en fredagkväll är det bara fyllon och galningar som ringer men det kan också vara ett nödrop från en familjemedlem. Svarar. Hamnar i en euforisk kör av packade röster. Det är alltså inte bara ett fyllo utan en hel fest, som är på tråden och jag säger vresigt att de ringt fel och langar på luren.
Då ringer det igen. Telefonen tokringer. Till slut lyfter jag luren beredd att avfyra en salva som, om jag sagt samma sak i Ring P1, givit mig sparken på grått papper.
Då hör jag i ljudbruset min bästis Sussie. Hon står och pratar med en kvinna i vimlet och de har bara fått lust att snacka med mig. Jag tinar upp. Det är inte lätt att höra vad de säger men det värmer mitt hjärta att några överförfriskade damer på ett högljutt kalas på Östermalm, även om det är starkt alkoholrelaterat, plötsligt kommer att tänka på en äldre herre långt upp i Hälsingeskogarna.
Somnar med ett leende.
Då ringer det igen. Nu är det Jerry i Delsbo som är pratsjuk. Han har just haft en gemensam bekant, en riktig Trapper-typ från Järvsö, på besök i sin stuga. Jerry berättar att hans gäst besökt byar långt inne i Järvsöskogarna, hus som för länge sedan blivit öde och där åkrarna vuxit igen. Ingen, eller väldigt få känner till dessa utdöda byar för vägarna dit har naturen återtagit. Nu ligger dessa gamla boplatser utslängda som sovande sagor under höga granar.
Vidare berättade gästen att han kommit så nära en Räv att det bara var ett par meter till djuret när Räven plötsligt hoppade rakt upp i Luften, raketbajsade och försvann.
Det lät som något ur Carlos Castanedas böcker. Dessa höll Jerry f.ö. nu på med att läsa om.
Vi sa god natt.
Sedan infann sig sömnen, ingen ringde och natten höll i trådarna.
Sov över 12 timmar och vaknar som en ny, nåja men i vilket fall lite renoverad människa. Lördag. Ingen sändning. Men var dag har sina utmaningar: Det har uppdragits åt mig att plocka en knippa björkris. Om det hamnar i vatten idag kommer det att kunna slå ut lagom till att resten av familjen ansluter på Skärtorsdagen.
Ringer Palle och förklarar läget. Han kommer över och vi går upp i skogen och skär ris med min nya kniv. Sedan finspankulerar vi runt byn, blir stående här och var för att prata med någon. Solen värmer när vinden gömmer sig. Allt känns mycket enkelt, förklarat och skönt som en väldigt behaglig lördag.
Sova 12 timmar är alldeles otroligt skönt när det nån gång kan hända, det känns ofattbart när det skett i ett svep. Är som om hela systemet fått en genomgång och alla hjärnceller lagts i rätta banor:-). Och musklerna fått återhämtning. Risfotot är snyggt, blir säkert fint med kvistarna också,-).