Mellanlandar i Stockholm för att sända Ring P1 från Radiohuset vid Gärdet och sedan fortsätta till Göteborg för att ikväll onsdag klockan 18.00 tala inför de som har samma ögondiagnos som jag, RP, på Dalheimers Hus.
Igår kväll guidade Jullan in mig i Twittervärlden. Det var en spännande resa i en cyberrymd bestående av mer eller mindre betydelsefulla ”Oneliners”.
Emeli som ringde idag och som var ung och besjälad lärare fick många kärleksyttringar via e-posten. Det samma kan inte sägas om den man som efter henne, han kom också från ”skolans värld”, hade synpunkter på en, enligt honom, ur demokratisk synvinkel undermålig Bostadsrättsförening.
En herre från Östergötland ville berätta en ”Solskenshistoria”: En man knackade på hos honom sent en höstkväll för att återlämna hans borttappade nycklar. Solskenet i denna berättelse var att mannen som var vänlig var mörkhyad. Via e-posten kom inlägg som menade att det var den Östergötländska mannen som var fördomsfull för vad var det för konstigt med att en man med mörk hudfärg visar vänlighet?
Så där håller det på i Ring P1.
Själv fortsätter jag som sagt till Göteborg. Ringlar ned genom Sverige med X2000 (Borde jag ha tagit med en sovsäck då det dessa dagar känns som om tåget är min bostad?) och sitter snart i foajén på Dalheimers Hus och begrundar tillvaron.
Talar med en väldigt rar dam 80+, en riktig fräsching trots att hon ser lite illa, och strax har en massa människor samlats och det är dags att prata.
Det känns på en gång att stämningen är varm och skön. Inget offersnack och bittert: ”Vad det är synd om mig.”
Lägger ut texten om min egen karriär som synskadad. En krokig förnekelsens väg ned mot botten med mina kompisar starköl och Stesolid.
Vägen därifrån, om att ta ansvar och bli chef över sitt eget liv. Uppnå den grad av frihet och värdighet som trots handikappet är möjlig.
Det är ingen lätt resa men när man väl accepterat sin belägenhet och kan möta sin egen synnedsättning är det också möjligt att gå vidare. Inte bli hängande med trasiga brallor på Livets Gärdsgård.
Några timmar senare; nytt tåg och vi hörs igen imorgon bitti 09.20 i P1.
Idag var det knäppskallarnas Ring P1.
Någon gång ska jag ringa och säga något klokt. Jag är riktigt klok! 😉
Leo!
Nu tycker jag att du är en smula orättvis. Eller också är det jag som är lite dumnaiv men jag föredrar att minnas de goda samtalen: Emeli, en glad lärarinna, han som insåg attt han inte längre var bra på att jobba i skolan och blev skogsarbetare istället och så var Patrik, som talade om kärlek, inte heller någon knäppgök. Sedan finns det förstås syrliga herrar, de som inte kan skilja på heroin och lättöl samt de som tycker att det är anmärkningsvärt att en man med mörk hud kan lämna något tillbaka frivilligt.
Vi får väl höra hur det blir imorgon. + vad vore denna strömlinjeformade värld utan lite stollar?
Hej från
Täppas
Det är en konst att prata med stollar;-) och det är inte vem som helst förunnat. Det kommer ofta något positivt ur de samtalen också, en stund efteråt kanske, att de ,”stollarna”, korrigerar sig lite vid eftertanke. Och även de kan oftast förstå humor:-) och allvar!
Leo, väntar med spänning på dina ”kloka” tankar. Nu är det väl så att det liger i betraktarens ögon och öron vad som är klokt och vackert.
Jag brukar ganska ofta lyssna på ring P1 och tycker att denna vecka så har många samtal varit tankvärda. Dock så kan jag ibland anse att polisen får enbart får negativ kritik, så även i Ring P1. Jag tycker nog att polisen gör ett gott arbete och då speciellt med våra ungdomar.
Att det sedan blir många blanketter och kaffekoppar beror ju kanske på att staten avskedade många civilanställda för ett antal år sedan.
Täppas, grattis till en bra programvecka. Ha det/Christer Höglund
Emeli var bra och både Täppas och Christer har naturligtvis rätt i sin kritik och jag viker mig ödmjuk för denna.
Polisen gör ett gott arbete säger du, men min polisgranne har ännu inte lämnat tillbaka dunken med tvåtaktsolja han lånade till motorsågen i somras. Är inte det lite skurkatigt så säg?
Kära Leo, ligger dina kloka inlägg på nedanstående nivå så spar oss från ditt samtal till Ring P1. Du kan väl påminna honom, mänskligt att glömma.
”Polisen gör ett gott arbete säger du, men min polisgranne har ännu inte lämnat tillbaka dunken med tvåtaktsolja han lånade till motorsågen i somras. Är inte det lite skurkatigt så säg?”
ha nu en trevlig helg/CHö
Det var ju ett skämt. Min polisgranne är den bästa polisgranne man kan ha. Han har vid ett flertal tillfällen sprungit ikapp flyende bovar. Inga wienerbröd där inte.
Kram på dig Chrsiter.