Sitter under en gråmelerad SöndagsHimmel och gnager på en gasolgrillad Viltsvinskorv tillsammans med H nere i det som en gång var Hammarbyhamnen och nu yuppiefierat upp sig till Hammarby Sjöstad. Man kan göra guld av kottar, sa redan Sven Melander i det där gamla Nöjesprogrammet.
Promenaden har gått upp längs Katarinavägen, in på Fjällgatan, rundat Ersta Sjukhus och sedan raka vägen ned till dit vi nu sitter. Korven är verkligen en riktig pangkorv, köttig och saftig som bara den och tillsammans med Johnnys Senap, en dubbel Espresso och en Italiensk blodapelsinläsk blir det en finfin mellanbindare under en spatsertur i mitten av Mars.
”Hej på dig lille man, jag heter Johan!” gastar en man framför oss. Han larvpratar med ett barn medan han utbyter hurtiga repliker med det som förmodligen är ungens mamma.
”Är inte han tillgjord så är Påven Buddhist” teaterviskar jag till H.
”Känd från TV” H tar en tugga av sin korv.
”Jasså?”
”Johan Ulveson” refererar H så torrt att hon måste skölja ned denna lilla upplysning med en skvätt kaffe.
Varför är skådisar alltid, eller ska vi säga i 8 fall av 10, så tillgjorda även när de inte arbetar. Det är som om de alltid står på en scen. Vilken yrkesskada, att sakna en genuin personlighet.
Vi avslutar fikastunden och går tankfulla vidare. Det var verkligen en god korv.