Tranströmer har skrivit någonstans ungefär så här: ”Det finns en glänta i skogen som bara den hittar som saknar en karta”.
Visst, det låter jättebra och är en perfekt rad för en poesiälskare att fästa på en lapp på kylskåpet
Men när jag gått runt byn, en väg som jag promenerat tusen gånger, och hela tiden gått fel blir jag så nedslagen att jag låser in mig och begraver mig i skrivarbete. Den här årstiden, med sin luriga is och smältande snö, gör att jag läser vägen fel med käppen och kommer vilse.
Därför, Kära Bloggvänner, har jag inget att berätta.
Har inte köpt nya skor.
Har inte råkat stöta på en briljant personlighet i T-Banan.
Har inte besökt en Sushibar.
Har inte druckit den senaste innedrycken, en ”Inferno” d.v.s. fyra dubbla Espresso och en liten skvätt mjölk, på en trendig Kaffebar.
Har inte ens varit hos Christer för en Java.
Har inte skaffat en iPad.
Deppig? Jodå, men imorgon bär det av till Göteborg och redaktionsmöte med Ring P1-gänget. Oroar mig även för detta för om det är något som gör mig på dåligt humör är det Göteborgshumor. I alla fall när jag hela tiden kommit fel på vägen.
Äh, skit i Göteborg.
Stanna till här i Vargön istället så tar vi en tur med lastbilen. Äter lunch på nåt sunkigt tradarfik och snackar om livet, höns och Tranströmer. Trist typ verkar det. Har han någonsin åkt lastbil?
Din bloggvän Leo.