Lördag och vi åker för att beskåda, klämma och snusa på nyaste barnbarnet Thilda. Hon är förstås ljuvlig men hela den lilla babyfamiljen är lite störd.
Vi tänker redan Chips- och Diptankar inför kvällens Melodifestival men Nilas och Maggen deklarerar frankt att de struntar i tävlingen. Den betyder ingenting för dem.
Nilas är tokig i motorer och det är sonen Theodor också. Han är 2 år och kör redan en bensindriven fyrhjuling.
Vi har alla våra specialintressen, saker som betyder mer än allting annat.
Jag har en väninna som bor i Paris. Hon är tokig i den gamla sortens Reservoarpenna. När hon skriver vill hon inte knattra på ett tangentbord utan föredrar att i handen ha något som lutar mer åt gåspenna än åt dator.
För några veckor sedan började hennes Montblanc trassla och hon sökte i Pariskatalogens Gula Sidor efter någon som kunde serva pennan. De flesta skakade överseende på sina huvuden men långt ute i en förort hittade hon en kunnig inom området Reservoarpennor.
Hon tog sig till den rätt slitna förorten och mannen som uppgav att han kunde fixa en trasslande Reservoarpenna hade en liten affär i gatuplanet och en verkstad en trappa upp. Snubben luktade inte särskilt fräscht, bar en bläckfläckig nylonrock och gick böjd som en ostkrok. Han kändes väl inte som någon man vill sätta bo med, men vad fan, han skulle ju bara laga hennes Reservoarpenna.
Hon följde honom upp till verkstaden och han tog hand om och började syna hennes penna. Innan han slog sig ned för att laga det som nu var trasigt makade han en datorskärm, som först stod vänd in mot hans arbetsbänk, så att den blev väl synlig från det håll där hon satt på en stol och väntade. När hon kastade ett öga på skärmen såg hon till sin stora häpnad att den pryddes av en bild i profil av pennspecialisten himself. Han framträdde naken i helfigur och det var ingen tvekan om att mannen på bilden hade ståfräs.
Min väninna blev något störd och visste inte vad hon skulle göra eller åt vilket håll hon skulle titta och när han var färdig med hennes penna, betalade hon hastigt och lade benen på ryggen.
Sensmoral? Tja, ibland kan ett specialintresse kosta mer än det smakar.
Du berättar väldigt roliga historier och jag tror den är alldeles sann. En kollega som är jätteduktig att dansa men kände sig lite ringrostig tog med karlen sin på danskurs på det kända stället på söder och dansade. En annan karl bjöd ofta upp och pratade i pauserna och berättade om sin danskunnighet. Han frågade om hon ville se foton? Ja, med viss tvekan och det var en rad nakenfoton:-), hon avslutade raskt kursen.
Klart historien är sann. Något sådant kan man inte hitta på och din vidareberättelse visar ju att det finns en slags ”bildblottning” eller ska vi säga Cyber-blottare?
Haha, vilken underbar historia. 🙂
Jo jag trodde på historien meddetsamma för den är otrolig och hon visade stort mod som följde med karlen in i verkstaden men hennes specialintresse överskuggade allt:-). Och karlen med nakenfotona på sig själv är också sann och jag som funderat om jag också skulle släpa med karlen på en kurs där ändrade mig, jag såg liksom bara dårar framför mig:-).