Det här sjukdomstillståndet är alldeles för segt och utdraget. Nu får det fan i mig vara nog. Världen är någon annanstans och jag är inte i den. Jag vill gärna lämna infektionen men den gillar mig och biter sig kvar.
Börjar komma mot slutet av ”Flickan från ingenstans” av Justin Cronin. Det är en fantastisk bok, perfekt för ett långt sängläge; en hel sönderfallande värld att stiga ned i. Motorvägsviadukterna har fallit samman, galleriorna smulats sönder, nästan alla är döda och civilisationerna har gått under. Det är helt hopplöst men jag har läst böcker förr och vet att det brukar ordna sig. Men finns där någon möjlighet när det verkar så kört? 4 timmar kvar så man vet aldrig.
Greven kommer in som en löddrig springare. Han har, när även det hoppet föreföll ute, fått en PRAO-plats. ”Subway” i Hammarby Sjöstad och det ska nog gå bra bara han inte äter upp alla mackorna själv.
Plötsligt dyker Jullan upp. Hon ligger bredvid mig på sängen.
”Du måste lyssna på den här” säger hon ”Den är bra, fick den i natt.”
Hon tar mina minilurar och pluggar in dem i sin iPhone. Låten heter ”Somebody that I used to know” med någon eller några som kallas ”Gotye”. Låten ÄR verkligen bra och påminner om att livet fortfarande, bortanför den här feberdimman och den här dystopiska boken, pågår.
Wow!
Superbra låt! Tack Jullan!
Be snällt din dotter köpa Kaloba, du kanske är skeptisk till hälsokostbranschen men detta sälj nu på Apotek och då blir det genast läkemedel;-). Kan vara värt att testa, det kan förkorta eländet. Är en 7-dagars kur med 21 tabletter, ja matematiken säger då tre tabletter fördelade under dagen i en vecka:-).
Tack för tipset Monika! Allt som funkar är bra.
Hej från
Täppas