MANBARHETSRITER

”Men vad i helvete gör du ute?!! Det är för fan -17, blåser genom märg och ben och dessutom är du och irrar på någon annans Gård.” Det är Björn som stannat med bilen och som ropar från vägen. Jo det är ett veritabelt skitväder och ja, jag har gått lite vilse. Men vad jag gör; jag är ute och går med min nya kniv.

Björn lotsar mig ut på vägen, huttrar och kliver in i sin bil och åker till affären för att köpa snus. Jag fortsätter i Andrés anda min polarvandring. Antagligen håller jag på med någon slags manbarhetsrit. Men hur ska någon förstå det när jag inte ens  gör det själv.

Det var i eftermiddags som Oskar knackade på. Han är en av Grevens landetkompisar och han hade med sig en kniv som hans pappa, Ronny Wallin, i Vattrång tillverkat. Det är ett fint hantverk och kniven är så vass att man skulle kunna filéa en mygga med den.

Väl hemma, och medan jag sakta tinar upp, kommer Palle. Han tycker också att min nya kniv är otroligt stilig. Vi dricker kaffe och tar de sista bitarna ur en Aladdinask från jul som tilltugg.

KnivenPalle, jag och kniven

4 tankar om ”MANBARHETSRITER”

    1. Erika!
      Tack så mycket, eller som Mamma brukade säga: Gullhjärta. Ibland vet jag inte själv vad jag håller på med men om du menar det du säger är det toppen.
      hej från
      Täppas

Skriv gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.