Vaknar med en vag känsla av att vara samhällsonyttig. Borde arbeta mer. Borde hit och dit.
Medan kaffet blir klart kommer Nilas för att hämta mig. Jag ska få komma hem till dem och känna på nya barnbarnet.
Han tackar ja till en kopp medan jag gör mig färdig. Han smuttar på den heta drycken.
”Vill du ha mjölk?” undrar jag.
”Nej, det här var gott. Har du pissat i kaffet?”
”JEP, det är det som gör det där lilla extra.”
”Mmmmm.”
Sedan bär det iväg genom snölandskapet. Vi stannar vid en liten lanthandel, en inrättning som den s.k. utvecklingen av någon obegriplig anledning lämnat ifred, och köper bullar. Ett par mil senare är vi hemma hos Nilas & Maggen.
Theodor, 2,5, sitter i mitt knä och bläddrar i en traktorkatalog. Han är verkligen inte tappad bakom en vagn för han kan säga ord som ”Teleskoplastare”.
Sedan får jag hålla i och snusa på Tilda! En liten fjunboll, knappt två veckor gammal, och när sedan storebror Theodor också sätter sig i mitt knä är lyckan fullständig. Dagens första tanke, den om att på det hela taget vara onyttig, försvinner bort i bakgrundsbruset. Jag är ju Dubbel-farfar!
När Nilas kört mig åter till byn tar jag promenaden. Passerar bron och jag hör bäcken gurgla under snön. Fortsätter upp för Riggbacksvägen, en väg stump så liten att det troligtvis inte finns en GPS som hittar den, och travar på.
”Här kommer Mannen med det gåtfulla leendet” säger en skrovlig röst. Det är Björn. Han låter, trots att han inte röker, som om han drog i sig 80 cigaretter om dagen. Precis hemkommen från Apoteket är vad han är och bär en påse medikamenter mot sin influensa. Vi pratar en stund men det blir ingen puss & kram. Hans influensa vill jag inte ha.
Promenerar vidare. Följer snöplogkanten men något går fel. Plötsligt är jag i en återvändsgränd. En dörr öppnas och en röst, det måste vara Yvonne, ropar:
”Backa några steg, Täppas, ta lite till vänster och sedan höger så är du ute på vägen igen.” Det är just den här typen av social kontroll som jag gillar på vischan.
Det och att få gulla med barnbarnen har gjort detta till en finfin dag.
(Men om någon har ett trevligt och välavlönat arbete så har jag rätt gott om tid fram till nästa ”Ring-P1”-period.)
Vilka gullungar:-))