-11, vindstilla och så tyst att man, som Richard Brautigan skrev någonstans, ”skulle kunna höra en råtta kissa på en bomullstuss”.
Ringer Jerry. Han har brutit foten för när han på ett 60-årskalas skulle på toan var där i stället en brant trappa ned till källaren. Han verkar nöjd. Skrockar. Eftersom han själv är en snäll person har han många som ser till honom, Handlar mat och grejar på.
Björn låter inte lika munter när jag ringer honom. Han har influensa och febern har pendlat mellan +39 och +40 under några hostiga och svettiga dagar.
”Fy Fan” säger han självkritiskt ”Amputationer och barnafödslar är inte mycket att skriva hem om när en MAN drabbats av influensa”.
I det nummer av ”Hänt-Extra” som utkommer idag uttalar sig en andeskådare om vart våra kattor, Sid och Romeo, egentligen tog vägen. Vi trodde det var ett Lodjur som glufsade i sig dem men mediet hävdar att det var en människa med onda avsikter som tog dem av daga.
Skulle det alltså, i ett Bullerbyrart hus här någonstans i dalgången, en kåk med spröjsade fönster med isrosor på utsidan och pelargoner på insidan, dölja sig en simpel kattmördare?
Saker är inte alltid som man tror.
I gårdagens DN fläskade en av landets mest profilerade feminister på Knausgård och menade att han är en ulv i fårakläder, nämligen en manschauvinist. Samtidigt känner jag till att hon passar upp på sina söner som vore de ömtåliga prinsar.
För några dagar sedan lyssnade jag på ”Felicia försvann” av, det är väl en pseudonym, Felicia Feldt. Hon är tredje barnet till Anna Wahlgren, namnet sägs aldrig rent ut men det finns bara en som fött 9 barn och skrivit en bibel om modern barnuppfostran. Verkligheten bakom Super-mamman var, vid sidan av disklistor och ansvarstagande, en malström av fylla och slagsmål.
För att bli kvitt obehagliga känslor kring förljugenhet går jag runt byn. Långkalsonger och dubbla yllekoftor under kavajen. Det är stilla och det enda som hörs är gnisslet av snö under skorna. Möter ingen. Jo på ett ställe smäller det i ett postlådelock och en kvinna säger ”Hej” och går in till sig. Det här gnistrande vintervädret är inget att stå och språka i. Det nyper i kinderna och ta mig tusan om inte den där lilla vardagslyckan kommer smygande.
Väl hemma. Kaffe och apelsin och sista cd:n i en riktigt bra och mycket Engelsk deckare ”Mörk jord” om fattiga människor på landsbygden, en slemmig barnamördare och en tapper 12-årig pojke. Gud förbjude att han faller offer för den sjuka gubben på sista cd:n. Då skjuter jag författarinnan Belinda Bauer.