Och så står man där i Arlandas ankomsthall med skallrande knän, långflygningssvettig, en andedräkt som skulle kunna dräpa och väntar på sina väskor. Vad fort det, tre veckor i Thailand och Malaysia, gick.
Fler blinda borde resa till Thailand. De är hyggliga mot synskadade och det är absolut inte som jag läste i den där Thailandboken, att Thailändare skyr kroppskontakt, för de tar en hela tiden i armen och visar riktningen. Dessutom är det inte skottpengar på gubbar. De kallar mig ”Papa” och visar mig en okonstlad respekt. Man har ju varit med ett tag och när jag smäller igång mobilen så finns där ett alldeles underbart meddelande från min äldste son Nilas:
Jag har blivit farfar igen, och det till en välskapt flicka!
Bra att ni är hemma igen, så det blir någon ordning.
Välkommen hem Täppas! Hoppas du haft en underbar semester i Thailand.
Vi saknar dig på World Class, särskilt jag 😉
Med vänlig hälsning, Peter Ottosson
Grattis till barnbarnet och välkommen hem! 🙂
Välkomna hem. Grattis till lilldottern! Kommer att sakna Thailand, måste jag säga…