Under natten tassar Hornper (alkholdjävulen) iväg och lämnar mig i fred. Sanningen är ju den att jag de senaste dagarna haft en fling med det Thailändska ölet. Den är över nu. Det har varit som att återse en gammal och mycket falsk älskarinna.
Öl är dumt. Öl är sådant som huliganer häller i sig innan de misshandlar supporters från andra Klubbar.
Öl är vad de lågpannade puckona tömde i sig på ölhallar i Tyskland medan Hitler höll brandtal om Judarnas uselhet. Med litervis med öl i kroppen förstod hans auditorium precis vad han talade om. De krokade arm och började sjunga Judehatarsånger.
En gång, det var många år sedan, jag vägde 108 kg, gick aldrig en meter längre än från en taxi och in på en krog och inbillade mig att jag levde det goda livet, svarade jag alla rätt i ett blindtest där det gällde att identifiera tio ljusa och tio mörka ölsorter.
Det var tider det. Tider som är över och jag försöker nu förkovra mig på andra sätt.
Problemet är att öl är makalöst gott men Buddha sa att det är viktigt att försaka något. Man vinner själsfrid samt inte minst respekt från sina barn och sin fru.
Ligger vid poolen och försöker reta upp en gubbe med fånig röst (Det är ingen Ryss men väl en Finne och det är väl ungefär samma sak. Nejdå, jag har inga fördomar) som slagit sig ned på vilstolen vänster om min. Sänder täta moln av Greve Hamilton åt hans håll. Har således en del aggressioner kvar att jobba med.
Om två timmar blir det massage och då kommer jag helt säkert få bukt med öllängtan och agg mot okända medmänniskor.
Läser/lyssnar på ”Andarnas Berg” av kinesen Gao. Den är inläst av min absolut favorit Gösta Grevillius. Gao reser till det som kallas ”Andarnas berg” men resan blir också en resa inåt. Dessutom skriver han så bra och är, vilket piggar upp, inte så lite pilsk.
