Oljepalmer och radhusområden kantar vägen från flygplatsen och in till Kuala Lumpur. Skyskrapor som geometriska raukar i kolossalformat trängs med låga koloniala byggnader .
Ute är det ännu varmare än i Thailand men det väldiga hotellet, 28 våningar, ”Shangri-La” är luftkonditionerad Lyx i världsklass. Blank marmor och heltäckningsmattor så lurviga att man måste ha Machete för att ta sig fram. Ett oändligt antal tjänsteandar är beredda att diskret dyka fram och uppfylla varje önskan.
Detta är mycket, mycket långt från den beskedliga budgetchartertillvaron i Au Nang. En annan planet.
Jullan och Greven är gurglande entusiastiska för här är det trådlösa nätverket i toppform och rummen erbjuder, förutom en bedövande utsikt över tvillingtornen ”Petrona” samt en stor del av stan. En hotellstandard som får ”Grand Hotell” i Stockholm att likna ett loppigt vandrarhem. Över 2 miljoner bor i Kuala Lumpur. Hälften är Kineser och de andra är Malajer och Indier.
Vi tar en taxi till China Town och ”The Old Chinese Café”. Det står i “The Lonely Planet” att det är ett bra ställe. Vilket det är. Friterad Ansjovis, Kyckling, kryddigt ris och en del annat.
En annan taxi tar oss tillbaka till hotellet. Chauffören säger att Greven är tjock. Denne tar detta som ett fräckt påhopp men inser snart att det på denna plats är en komplimang. Det är inte allom givet i den här djupt orättvisa världen att kunna äta sig rund.
I morgon ska vi undersöka Kuala Lumpur. Greven och Jullan vill shoppa men jag vill besöka ett taoistiskt tempel. H får medla.
(klicka på bilderna)