Vi ligger och dåsar i skuggan på en Ö en knapp timmes båtresa från Au Nang. Vågorna frasar mot stranden. Äntligen har vi landat. Medborgare från det rika landet Sverige har skummat grädden av sitt överflöd, tänkt bort det där med CO2-utsläppen från flygplan och bytt det gråkalla till sol och värme.
Vi kommer från kverulanternas och gnällspikarnas rike. Ett land där inga människor behöver somna hungriga men som går in i väggen, blir utbrända, överviktiga, frossar i elöverkänslighet och drabbas av dunkla psykosociala åkommor och går i aromaterapi och astralhealing.
Plötsligt materialiserar sig en man där vi ligger och fläskar oss. Han bär ett ok som innehåller en hel mobil matlagningssituation. Grillspett med kyckling och majskolvar fräser på grillen och snitsigt skär han upp melon och ananas.
Snubben är uppenbart glad över sitt arbete och jag kan slå mig i backen på att han hamnar vare sig i fas 3 eller blir satt i en aktivitetsgaranti.
