En man skördar cocosnötter uppe i kanten av djungeln just som vi klivit iland på en strand ute på en udde. Detta får mig att komma ihåg att Gunnar Jägbrant från Mellanskog ringde igår och pratade vindfällen. Det var en hel del träd som blåste omkull i vår skog på juldagen. Dock inga cocospalmer.
Vi går en stig med växtligheten som höga väggar längs sidorna. Plötsligt ligger där en död Bar. Tomma flaskor, växter som tar sig in genom väggarna och en kvarglömd känsla av kolonialisten. Tänker på ”Mörkrets Hjärta” av Joseph Conrad, även om den boken naturligtvis utspelar sig i Afrika, men i alla fall. Umgås med tanken på att bli en blind Djungelbarägare men plötsligt hoppar en apa, förmodligen en Makak, upp på Jullan. Hon försöker schasa bort den men fanskapet begriper inte svenska.
Vi kommer ned till Pranangstranden. Den lär ju ska vara så enastående fin. Det står så i en massa böcker men det är inte bara vi som läst dem för strandremsan är som hämtad från Kos. Knökfull. Vad skulle vi hit och göra? Dumma vi. Efter ett noggrant spejande hittar vi en något undanskymd plats med lite skugga.
Då anfaller Ryssarna. En grupp på minst tio personer. Smällfeta kvinnor med arslen stora som Bajkalsjön och gubbar med bullrande röster tränger sig ned på en fläck stor som en grytlapp och börjar expandera. De tränger sig hänsynslöst. Inte har de läst Magdalena Ribbings etikettböcker. Vi inser talesättet att Ryssarna är de nya Tyskarna. Oborstade och en pest för varje hotellägare, restauranginnehavare och strandbesökare.
Mat är som vanligt lösningen mot allt ont. En matbåt lägger till, ett flytande gatukök med goda grillade grejor och en massa annat smaskens. Mycket billigare än en korv med bröd i Sverige.
Solnedgång från balkongen. Bloggaren sammanfattar sina intryck. Ikväll går Greven och jag på Thaiboxning medan Jullan och H ser på en romantisk komedi. Vadå konservativt könstänkande?
