Kvällen är svart, fuktig och doftar tungt av blommor och grillad fisk. Hotellet har bullat upp med en nyårsbuffé på takterassen. Thailändarna förefaller uppjagade men de svenska turisterna bänkar sig lydigt som till en annan ”grisfest”.
En servitör ger mig en löjlig pappershatt, snacks, små knyten av rökt fisk samt en drink av samma färg som det medel de ger fastspända brottslingar i USA när dessa ska förpassas till Den Andra Sidan.
Två gitarrister, som har kompet på band,dundrar igång med ”Cocaine”. Detta skänker tillställningen en bisarr atmosfär när hederliga svenska skattebetalare myser till en knarkhyllning. Ingenting är emellertid konstigare än något annat i Thailand och min guidebok förklarar att landets inofficiella nationalsång numera heter ”Hotel Carlifornia”.
Greven och Jullan garvar när jag laddar in ett stort antal tallrikar med absolut toppkäk. Otroliga soppor, friterade någonting som är så starkt att det slår rökpuffar ur öronen och en massa annat onämnbart. Sköljer ned alltihop med floder av sodavatten.
En grupp dansare som framför Hambo och Schottis fast på Thailändska dansar till bullrigt skärande musik och någon som sjunger väldigt gällt, och enligt mina västerländska öron, falskt. Som alla folkdansare i alla länder ger de inte upp i första taget.
Musiken är dånande och folk sitter tysta framför beställda Champagneflaskor. Jullan utbrister:
”Om jag var 50+ och satt tyst med en flaska Champagne framför den man jag inte längre hade något att säga till skulle jag skjuta mig!”
Tänker på Mick Jagger som när han var i 20-årsåldern, bestämt hävdade att han hellre skulle ta sig av daga än att sjunga ”Satisfaction” när han var 40. Nu är han närmare 70 och sprattlar ännu.
På nyårsbuffén är det dock inte så mycket tjofaderittan. Vi bryter upp och går ned till bygatan och strandpromenaden. Där råder ett helvetiskt smällande. Massor av Thailändare med barn sitter och pratar, snaskar på godsaker medan andra antänder den ena smällaren våldsammare än den andra. Här är begreppet ”Säkerhetsavstånd” inte aktuellt och det brakar och stinker krut och sprutar eld överallt. H blir lite skärrad men mest fängslad. Det här är som Pamplona fast Tjurarna är fyrverkerier. Greven flinar lyckligt och Jullan tar fram det svävande papperslyktorna som vi tänder och låter stiga bort över havet.
Trots att allt är en sådan villervalla av folk och fyrverkerier är stämningen lugn. Raketerna på en Svensk festplats vid sista april är betydligt beskedligare men medan atmosfären där ofta är laddad och brakfull är här lugnt och liksom fridfullt som ett Buddhaleende.
GOTT NYTT ÅR! alla Kära Bloggläsare från Täppas, Webbmästare Hans och bildredaktör Julia
(Klicka på bilderna)
Vi håller ställningarna på hemmafronten trots tung, drivande krutrök och stark doft av etanol.
Hittar du material till boken Täppas Guide till Thailand?
Gott Nytt År!
/Lennart
Må 2012 bli ett fantastiskt och underbart år!
Gott Nytt År! (((KRAM)))
Kors! Är ni på nya Gotland. Jag försår att det är härligt, lite speciella dofter och ljud där, inte minst detta evinnerliga smällande varje lördag eller vid andra tillfällen som måste markeras med smällare, ju större desto bättre. När Susanne och jag besökte ett välbesökt tempel på en höjd i Indien fick vi erfara hur knallskott kan skrämma upp en. Utan förvarning ovanför våra huvuden någonstans, skulle killen, som i den till templets branta trappa i ett litet risigt skjul tog betalt för entré, även hade att bränna av knallskott och av vikt visade det sig, i rätt takt . Han fick inte tid att ens ge oss tillbaka växeln utan var tvungen att ta några hastiga steg en bit bort för att panga ännu ett och hasta fem steg tillbaka för att ge oss växeln. Med tanke på hur mina inälvor kommit i oordning och brandlarmsringandet i mina egna öron dånade kan han inte haft vare sig mycket till hälsa och hörsel kvar stackarn men det var säkert ett hedersuppdrag.
Gott nytt år på er.
Per och Susanne