I en anda av den allra renaste och julrödaste människokärlek beger jag mig, i släptåg efter Greven, in mot stadens centrum. Det blåser en isande vind över Strömmen och Drottninggatan är, så här några dagar före jul, egendomligt gles. Det luktar avgaser och Kebab i det finfördelade regnet.
Oräkneliga affärsinrättningar erbjuder sina varor, allt finns att köpa, men vi går direkt på de mest oundgängliga produkterna: Tandkräm som smakar Bacon, stressbollar i form av Sigmund Freuds huvud och Habanero och Chilichips som är så bestialiskt starka att den som slukar ett sådant potatisflarn desperat ropar efter en brandsläckare.
I en affär för hälsosamma och absolut svindyra skönhetsprodukter inhandlar jag krämer som luktar gott men eftersom ingen sponsring eller rabatt har skänkts denna blogg från affären ifråga nämner jag inte dess namn. Den rara expediten heter i alla fall Ida.
Råkar veta att den expediten kommer från Edsbyn, Hälsingland ursprungligen. Inte konstigt att hon var rar, med andra ord… 🙂