Högt över hamninloppet på en klipphylla ligger Fåfängan. Det är nästan halvvägs till himlen. Ljuset sjunker undan. Regn och blöt snö.
I stadens Centrum, någon kilometer bort, springer folk som tossiga och uträttar julklappsbestyr. På fåfängan är det inte mer trängsel än att det blir lite stockning i dörren. Folk pratar om julbord de ätit, julbord på tvären och julbord på längden. Någon har ätit ett ytterst mediokert julbord medan någon annan satt tänderna i något väldigt läckert. När det kommer till julbord är alla experter.
Vi bänkar oss på uppsmällda klappstolar. H sätter sig på tvären och kräver bättre sittmöjligheter. Greven skäms. Urban, Masha och Svenne är muntra. Vi får bättre stolar och börjar hugga in.
Björnköttbullarna och älgrulladerna slinker ned precis som renstek och skaldjurspaté samt givetvis sill, rödkål, grönkål och rödbetssallad.
Greven skyfflar i sig bussigt med köttbullar, rullader och revbensspjäll varpå han tackar för sig och drar iväg till något dataspelsnäste.
Masha berättar om när hon och Urban var i Kina. De genomgick tillsammans en slags helkroppsbehandling med fiskar. Det var som sådana där fotbad med fiskar vilka äter döda hudceller som man kan få på finare ställen i Sverige. Detta i Kina var samma sak fast för två i ett kar för två personer.
”Det kittlades både här och där” minns Masha.
Min plan att äta långsamt och lagom faller ihop som ett korthus. Det går inte att närma sig ett Julbord utan att storkna.
Gastrit är min arvedel men strunt i det för det var en fin eftermiddag.
Du skriver som en gud Täppas.
😆