LUCIASÄNDNING

Morgonen är blöt blyerts. Även om jag inte ser förnimmer jag allt det gråa. Det är en mäktig känsla. Tänker; Idag kan ingenting, absolut ingenting hända. Klart det är Lucia men ingen ljusdrottning i världen rår på en så blöt decemberdag som denna. Det är grått och den enda utvecklingsmöjligheten är att det kan bli ännu gråare.

Anländer således lite avslagen till Sveriges Radio i Sundsvall.

Då, strax innan sändning, klappar telefonförbindelsen via 099-51010 samman. Ett Telefonprogram utan telefon är som en Tomte utan skägg, som en Lucia utan ljus eller som en gris utan nöff.

Dock, som det står i skriften; Ett flygplan lyfter bäst i motvind. Producent Lotte och tekniker Peter spottar i nävarna.

Programmet blir en lycklig villervalla där folk via ett nödnummer ändå kommer fram. Där är Israelvännen som menar att Palestinierna alls inte behöver ett land, damen som tycker omsorgen på hennes Caremadrivna äldreboende är alla tiders samt en missförstådd SD:are som anser att medierna mobbar SD. Dessutom, när jag talar med en kvinna som finner pianohamrandet vid körkonserten ungefär lika njutbart som en finne (min liknelse) i rumpan, då, studiodörren glider upp och Ove leder in en livs levande Luciakör. Det är underbart men damen jag har på tråden undrar irriterat om hon får prata.

Klart hon får. Ingen ska behöva känna sig olyssnad en dag som denna.

Indignerad man menar att en Lucia av hankön är en styggelse i klass med det slutliga moraliska haveriet.

En toppsändning!