Ett ögon- och sanningsvittne berättar i telefon att Björn siktats när han i novembermörkret iförd reflexväst promenerade runt byn i Hälsingland. Björn i reflexväst. Det är som James Bond i mjukisbyxor men inte desto mindre är det sant.
En annan omtumlande sak är att Anna mailade idag och lät förstå att det kunde dra ihop sig till rullrån! Än finns det en gnutta kärlek i den här usla världen.
Kopplar av med en spänningsroman. Jonas Malmsjö läser ”Eldvittnet” av pseudonymen Lars Kepler (Alexandra och Alexander Ahndoril). Boken är mycket spännande från första minuten och Malmsjö låter precis lagom skitnödig när han läser. Varje obetydlighet tillmäts ett oerhört allvar och storyn är bra. Det är mer än 200 snärtigt berättade kapitel och när man kommit till ett dramatiskt crescendo drar berättelsen igång igen. När slut nummer 2 avverkats kan inte författarna hålla sig från att dra igång tråd nummer 3. Fiktionen spricker, faller ihop som ett korthus och jag frågar mig varför jag ägnat flera timmar åt detta dravel.
Annars är det kul med miljöerna från Hälsingland, Västernorrland och Jämtland, landskap som jag känner väl, men så slutet.
Boken förgasas och försvinner och den tankekaramell jag suger på innan jag somnar blir den med Björn i reflexväst knatande på Byvägen runt Jättendal. Den är söt.