Ringer alla barn för att gratulera. Det är ju ändå 1: advent. Sedan går vi för att hämta paket på ett utlämningsställe. Det är +11 och vilda våraktiga vindar. Hornsgatan är en vindtunnel. Hade man haft vingar hade man flugit sin kos. Det är besvärligt nog att bära hatt. Det flapprar i brättena och den vill hela tiden lyfta.
”Där sitter Peter Wahlbeck” säger H utanför ett galleri. Vi går in. Det är dagen efter vernissagen och Peter skrockar förtjust. Många röda lappar.
”Är det Konst für Alle?”
”Nej, det där med ”Für Alle” har jag lämnat men kom gärna till Moderna Museet den 20:e December för då ska vi prata om den tiden.”
Peter är en ihärdig inringare till Ring P1. Ibland låtsas han vara en ettrig taxichaffis av Jugoslaviskt ursprung. Stundom är han sig själv och samtliga gånger är han skitjobbig. Jag berättar att jag börjar sända den 5:e december igen och får honom att lova att under inga omständigheter ringa. Han svär på detta.
När vi kommer hem har Greven smitit iväg och lämnat sina läxuppgifter men på dörren hänger en kartong med de allra ljuvligaste rullrån. Tack, kära Anna K!