Thailand! Snart åker vi dit. Men först måste resan betalas. Sitter i en timme med internetbanken i mobilen vid örat. Nej det går inte för det är en kod som fattas. Men om jag tar mig till resebyrån och betalar med mitt kort kommer vi i åtnjutande av Visas reseförsäkring.
Jullan följer mig till Apollo på Sveavägen. Flickan i kassan är hemskt ledsen men det går inte att betala för det är något med en elektronisk spärr. Hon skriver ett inbetalningskort och ber mig att ta mig till Forex för där ska det funka att betala.
En man som uppger att han är skyldig mig en tjänst eftersom han var nära att backa över mig för ett par år sedan i Gamla Stan lotsar mig till Forex. Tjänster och gentjänster.
Det råder en dyster Öststatsstämning inne på det lilla Forexkontoret. Flickan i kassan undrar snipigt var jag fått mina pengar ifrån?
”Det handlar huvudsakligen om knarkaffärer” säger jag torrt. Hon hostar till som om hon just sköljt ned en näve häftstift med en klunk blåsyra. Hon är inte upplagd för skoj.
Hon ringer sin chef och säger sedan att min bank måste faxa ett kontoutdrag så att de ser…. Ja vadå?
Ringer Maria i Bergsjö som genast faxar. Flickan i kassan upplyser mig moloket om att ett fax inkommit. Jag håller således på att slinka ut ur Forex hårda grepp. Hon verkar besviken men så är saken klar. Färdigtrasslat.
Återvänder till Apollo med kvitto på inbetalningen. Trafiken på Sveavägen hamrar. Svetten lackar.
Den rara flickan inne på Apollokontoret skakar min hand. Hennes näve är sval och trygg.
Nu är det bara frågan om vilken faktor man ska ha på solskyddskrämen.
Så besvärligt allt blivit, så enkelt det var förr:-), hur klarar gamlingar allt idag som är ensamma, eller det gör de inte…(jag menar inte dig nu;-) men aldrig har jag sett så många gamla och skröpliga försöka ta sig fram på egen hand i stan och förort), får bli lite av komplettering till Beatleskommentaren där jag fokuserade på dem enbart:-) . Bevare oss för Odell, så tror jag.