Under helgen drar en otrevligt bitande vind genom gränderna. Ligger under dubbla fårskinn och läser/lyssnar på Per Hagmans ”När oskulder kysser”. Det finns ingen annan som ens skulle komma på tanken att gestalta en 13-årig flickas känslor. Eller trovärdigt skildra människor vars sexualitet glider lite hit och dit. En fängslande bok, om än i pladdrigaste laget men så slutet. Vilket jävla slut.
Det är hemskt att ta sig igenom en tjock bok och så är slutet värdelöst. Är det tacken för att man varit en lojal läsare?
Den billigaste vägen ut ur en bok är att låta alla dö på slutet och sedan låtsas att detta sker av konstnärliga skäl. I själva verket klarar inte författaren att föra verket till ett bra slut.
Alla dumma slut borde placeras på ett särskilt ställe. Kanske en Atoll där man provat kärnvapen. På denna ogästvänliga plats skulle världens alla dumma slut få tänka över sin situation. I små sammanbitna grupper hålls där de dumma sluten i sällskap av sina författare. Interneringen av de dumma sluten och människorna bakom sker på obestämd tid.
Det finns ingen som helst anledning att dalta med dumma slut.