Bilen som hämtar mig i gryningen kommer en kvart för sent. Försöker förklara för mannen som kör att grejen med att göra radio är att det inte finns något utrymme för att flexa. Det står liksom i tidningen när programmet startar och då ska man vara på plats. Inga men eller om och utifall.
Anländer 3 minuter före sändning. Det är kul med spänning men jag avskyr att hänga på gärsgår´n i ett läge som detta.
Dagens program blev rätt märglöst och kommer inte att erhålla några Utmärkelser.
Det blir bättre imorgon. Lämnar SR med en pyrande känsla av att ha gjort ett mediokert jobb men när jag kommer hem ringer Mats Pihlgren, HT:s Nordanstigkorre, och säger att dagens program var alla tiders!
Äter efter arbetet lunch med TM på Dolcetto i Sundsvalls stadskärna. Hon försöker övertyga mig om att börja Twittra men Får inte jag tillräckligt utrymme i samtidsbruset? Är det inte endast töntar som Twittrar? Fast det verkar rätt kul och jag säger att kanske det. Har svårt att säga nej till mina döttrar.
Medan TM grejar med mitt nya Twitterkonto ringer Jullan från Göteborg. Hon blir mycket uppåt över att TM leder in mig i Twitterträsket
Vad är meningslöst dravel och hur mycket väger ord värda att dela med den övriga mänskligheten?
Det är nedslående när en gammal och en gång så engagerad journalist Twittrar gnälligt om att folk inte följer chaufförens uppmaning om att alla bör gå längre bak i bussen.
Eller när Birro kvasitwittrar om ordförandeskap i KD.
Kan man Twittra om att man haft en fast och fin avföring?
Annika Lantz har närmare 30 tusen ”Followers” till sin Twitter men följer själv inte en enda. Hon som i ett program ville leda i bevis att JAG är självupptagen.
Går runt byn och vinden pratar i träden medan solen värmer i skyddade lägen. Landskapet är en hyllning till vilsam vistelse vid ”Pensionat Höstsol” och jag grubblar över detta med Twitter. Vad är det för fel med flaskpost?
Lyssnar på Per Ragnar som läser ”Med Stalin som Gud” av Magnus Utvik. En klaustrofobisk skildring av en ung mans år i en politisk sekt i början av 80-talet. Tidsskildringen är träffsäker och den trånga politiska naiviteten är skrämmande trovärdig.
Tack Gode Gud för demokratin.
I Nordkorea finns inget ”Ring P1”.
Visst ska du twittra, Täppas! 😛
Dina ord glädjer och engagerar, och dom har absolut en plats i twitterbruset också.
Bra av TullaMaja att hon visar vägen, så att jag får följa dej på Twitter. 😉
Och, ja… man kan twittra om att man haft fast och fin avföring. 😆 Annika Lantz m.fl har en hel uppsjö av inlägg på twitter som kan uppfattas ännu märkligare än ett om fast och fin avföring. 😛
Jag måste helt klart lyssna på ”Ring P1”.
(((kram)))
Hej Täppas! Ikväll är jag på ett retsamt humör, jag kan bara inte låta bli nu.
Minns du den gamla damen som klagar på färdtjänst i stockholm?
Nu skrev du visserligen inte om bilen som hämtade dig var färdtjänst eller ej.
Men visst är det trevligt när ”bilen” kommer i tid:)) ?
Men det gäller ju alla människor:)).
Ha en trevlig kväll!
Hej Marie!
Ja visst minns jag den damen. Vi kallade henne för ”87-åringen” eftersom hon uppnått denna fina ålder.
Och bilen jag väntade på igår var inte färdtjänst. Betalningen var uppgjord och det var inte snålt om man säger så.
Problemet var att mannen ringde och sa att det var trafiksvårigheter och att han skulle bli 10 minuter sen. Han kom 20 minuter för sent och där fanns inga trafiksvårigheter. Jag var stressad och behövde lyssna på DN och P1. Han ville gullprata och kände sig väl lite skyldig. Han var den sortens chaufför som småljuger, kommer sent och vill tokpladdra.
Men i morse gick det som smort.
Hoppas att ”87-åringen” inte haft mer trassel, lever och har hälsan.
Hej från
Täppas
Jag har inte sett att du svarat, jag trodde det skulle komma nåt i mailen en slags återkoppling.
Vad skönt att det gick bra med att få bilen i tid för dig denna gång.
Det är jätteroligt att du svarar! På inläggen, ha det så bra!
Mvh
MG