LJUS I MÖRKRET

Greven tar mig via T-Banan till Centralen och tåget norrut. Det råder en gles söndagsstämning men en dam har så bråttom att hon går rakt på mig. Trots att jag pendlar och knackar med den vita käppen framför mig har hon inte lagt märke till mig. Hon blir förbannad och börjar högljutt att klaga.

”Se´re för hor-kärring” genmäler Greven på sitt buttra 13-åringsvis.

Kvinnan börjar fnysa som en ardenner med ett timmerlass i uppförsbacke. Det är riktigt pinsamt detta med att Greven antyder att hon skulle tillhöra en moraliskt belastad yrkesgrupp men samtidigt visar hennes eget beteende att hon inte ger ett vitten för vare sig moral eller etik. Hon vänder på klacken och försvinner.

Vi fortsätter under begrundande tystnad. Vart är denna värld på väg?

Vi vet i alla fall vart vi ska och vi anländer i god tid till Centralstationen. Äter varsin hamburgare på perrongen. Greven visar mig till min plats på tåget och återvänder hem.

Täppas med ljudbokBredvid mig sitter Elias, en jätterar kille som går 1:an på gymnasiet och är mycket förtjust i ”Mötley Crüe”. Han har hälsat på sin mamma i Värmland och är nu på väg hem till pappa i Hälsingland.Han tittar på film och jag lyssnar på en riktigt bra Michael Connelly-ljudbok. Magnus Roosmann läser ”9 Drakar” och Harry Bosch har medan han undersökt ett mord i Los Angeles fått sin 13-åriga dotter i Hongkong kidnappad. Harry Bosch är inte en introvert tråkmåns som självömkande står och deppar vid en trasslande kaffeautomat. (Wallander m.fl.) Bosch flyger genast till Hongkong, tar ett tiotal personer av daga och återvänder till LA med flickan. Ändå är berättelsen långt ifrån slut där.

Konduktören knyter kontakt med ett par som ska med samma buss som jag i Hudiksvall. De ska till Gnarp och är hur snälla som helst. De följer mig från tåget till 29:ans Buss.

Den kvinnliga busschauffören knyter fast en reflex på min ryggsäck och när jag kliver av vid brandstationen i Jättendal är det ”Svart som ett sotararsel” (Gammalt Hälsingeuttryck) men mina fötter vet ändå vägen. Någonstans i detta täta höstmörker finns ett varmt och välkomnande hus och efter 20 minuters promenad längs en grusväg är jag här.

Jullan ringer. Hon har just kommit till Göteborg, flyttat in hos Nikke Ström och fått ett eget rum. Den stora Lägenheten vid Järntorget är full med instrument och tjocka kattor.

Imorgon: Ring P1.

Märkt

3 tankar om ”LJUS I MÖRKRET”

  1. Personen du mötte är måhända en spegling. Händelser i livet sker inte av en slump.
    Äpplet har olyckligtvis inte fallit långt från trädet.

  2. Hej Täppas!
    Jo tack jag har märkt att det är fullt utav idioter på stan. En kvinna lyckades jag trampa på foten för hon skulle prompt snedda framför mig, på centralen trots att jag käppade mig fram.

    En sak är intressant det händer att folk blir hypnotiserade av oss som har vita käppar, istället för att flytta på sig måste de prompt komma i kontakt medd käppen, suck! Skaffa ledar hund, helst en stor svart hanne så lär du få mer respekt. Gula labradorer lockar bara fram galna hundmänniskor. Så kallade experter som skiter i att hunden har jobbselen på. Och klappar o matar utan hänsyn till att hunden jobbar.

    Det var trevligt att lyssna på dig sist på teknisk museet!
    Ha det bra däruppe!

    1. Hej Marie!
      Tack för tipset!
      Funderar på att skaffa en skräckinjagande men i grunden ursnäll Rotweiler.
      Eller också ha en specialkäpp som utsöndrar en så stark strömstöt att människor som springer på den förvandlas till hårt rostade grillkorvar.
      Ha det så bra själv!
      Hej från
      täppas

Skriv gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.