Reser med Greven kors och tvärs genom staden. Vi är på väg till ett kampsportställe och jag föreställer mig det som ett slabbigt och neddrogat gym. Längs de flagnande väggarna skålar där blodiga utslagna tänder rasslar runt som i Maracas av orientaliska aggressioner.
Greven idkar Thaiboxning. Tränaren heter Mohammed och det luktar Thaimat från en servering. Ingen svettlukt. Inga blodiga tänder eller gasbindor.
Det är så lugnt och välordnat att mitt eget lyxgym framstår som ett slakteri.
Mannen vid receptionen vill plötsligt bekänna något för mig. Undrar varför denne snubbe som jag träffar för allra första gången vill bikta sig.
Han sänker rösten och förklarar att han för c:a tio år sedan fann sin bil inträngd mellan två andra bilar någonstans på Kungsholmen. Metodiskt började han med sin bil, precis som de gör i Paris eller Rom, knuffa sig ut.
Väl hemma upptäckte han en sådan där dyr specialregistreringskylt som fastnat på hans dragkrok. På den stod det TÄPPAS. Generad undrade han om vi saknat skylten men jag sa som det var att vi inte har någon bil i staden och verkligen inte en med en sådan registreringsskylt. Visst är jag självupptagen men det finns gränser.
Vem det än var som körde omkring med mitt namn på sin bil så fick denne någon sota för detta. Han eller hon blev av med skylten.