Vaknar grynig och lite sliten efter Bokmässan. Det är inte baksmälla utan tanken på hur det är, eller kan vara, att åldras som man. Risken för att bli patetisk är som lavinvarningar i fjällen. Överhängande.
Om jag vore kvinna skulle jag vilja mogna som Ann Olivecrona. Hon är hur skön och levande som helst och vi är nästan exakt jämngamla: 60.
Under Bokmässan har jag stött på gubbar som fått mig att fundera. Borde män som blivit riktigt upp i åren , särskilt om de under någon period av sina liv puttrat i massmedialt smör:
1: Skjuta sig ett skott för pannan och donera kroppen till antingen forskningen eller hundmatsindustrin.
2: Göra som gamla kineser; Dra sig tillbaka och bara ägna sig åt att meta och skriva världsfrånvända Haikus.
3: Resa till Asien och som en sopa förklädd i bohemisk halmhatt köpa sig en 25-åring och på kvällarna med gitarr underhålla och sjunga Taube i svenskbarer.
4: Bli som Henning Mankell. Spruta sur ilska åt alla håll. Då skulle Patti Smith se sin gullepojke.
Eller Jan Guillou som kommer sent under Göteborgspostens frukost för bokintresserade läsare, slamra demonstrativt med besticken, fräsa oförskämt och drygt åt servitrisen och högljutt be Maj-Gull Axelsson som står på scenen att sluta prata.
5: Missköta såväl hygien som tandtråd, bli ocharmigt och blaskigt packad och hosta slem medan man berättar en självförhärligande anekdot från 70-talet.
Det gick rykten under Mässdagarna om att Bingo Rimér tillsammans med en bekant som är miljardär reste kors och tvärs genom Göteborg i en buss fullproppad med lättklädda flickor, sjungande karaoke och drickande sprit. Fast Bingo är bara 36 och tycks får göra precis vad som helst all genusforskning till trots.
Tacka vet jag Bengt Ericson, han som skrivit boken ”Den nya överklassen”. Han är runt 60, har humor, är värdig, välklädd och är hur cool som helst.