Telefonen ringer och sliter sönder en dröm, eller är det ett inslag i God morgon Världen? Mark Levengood som en lismande behagsjuk personlighet i mumindalen.
Några minuter senare stannar en bil och Hågge kliver ur med en hink lingon. Morgonen är varm och klar. Han beundrar utsikten medan jag sitter grisögd på trappen. Han frågar om jag ska sälja. Nä, säger jag, och så hjälps vi åt att tömma lingonen i en dubbel plastkasse. Det är han som ska sälja; Lingon till mig.
Ett par timmar senare är vi, Celine, Greven och jag samt ryggor och lingon, halvvägs på den 20 minuter långa promenaden till busshållplatsen när jag frågar Greven om han har våra tågbiljetter med sig?
”Helvete” säger Greven och lägger på en rem. Han har glömt både datorväska och tågbiljetter. Celine och jag fortsätter vägen fram. Dagen är stilla. Skogen är tyst. En moped kör förbi oss. Det är Savvo, Grevens polare, som verkar ha bråttom.
En stund senare kommer vi till busshållplatsen. Greven är redan där, med sin utrustning och med Savvo. Den rackaren ringde en vän och fick moppeskjuts runt hela byn och kom till och med före oss.
På tåget från Hudiksvall sitter jag bredvid en man som läser tidningen. Han vänder irriterat tidningssidorna. Det låter som om han river bort kliande plåster från ett oläkt sår.
Stackar´n har inga lingon och förmodligen ingen vän som hämtar honom med moppe när han sitter i skiten.