När Greven och hans väninna Celine dyker upp har jag laddat frysen med Pizza och Gorby’s. Här förslår inte makrobiotiskt, biodynamiskt eller närodlat. Transfett is the name of the game. Eller rättare sagt; mat är inte viktigt. Inte här och inte nu. Det är mest vuxna, de som praktiskt taget har livet bakom sig, som bryr sig.
Vi sitter i köket och pratar och jag minns nästan hur det var att vara 13 år. Inte för att vi piercade oss på den tiden men ändå.
När lille Theodor anländer med sin mor och far, Nilas & Maggen, tar jag hela gänget (trots att Greven säger”Vi kan väl äta Kinesiskt idag”) till Jättendals enda matställe, Hamburgergrillen vid g:a OK-macken, och åter firar skräpmaten triumfer.
Det är, också åter igen, gemenskapen som är viktig och inte maten.
Med ficktjuvsflinka fingrar pillar Theodor i sig 3 bitar Center innan han tar sina föräldrar och åker hem. Greven och Celine går till Elin i Hällan för att ha ”filmkväll” medan jag drar något gammalt över mig och pluggar in Denis Minas senaste.
