Mot kvällen ringer Sune och undrar om han kan komma och dricka kvällskaffe? Han är i stan (Hudiksvall) och 25 minuter senare travar han in i köket med en påse Statoil-Wienerbröd.
Det finns inget bättre än att sitta vid en vaxduk, fika, röka pipa, smula med Wienerbröd och gaffla med Sune. Han är en duktig snickare med ett långt liv av byggande bakom sig. Vi talar om pingvinernas jämställda sätt att föröka sig. Honan föder fram pingvinägget varpå han bär det fram till kläckningen stående i världens hårdaste klimat. Pingvinerna klarar detta utan att ha gått i föräldragrupp eller läst en broschyr från Socialstyrelsen.
”De har ju utvecklats under miljoner år” resonerar Sune.
Sedan talar vi om vädret och om en särskild fors i Älgeredsån där han brukar dra upp Harr och Öring. Av gamla matskedar tillverkar han drag som gäddorna i havsvikarna inte kan motstå. När han dragit upp en Gädda i båten lossar han betet ur dess gap, tackar för besöket, och släpper tillbaka fisken i havet.
Klockan hinner bli 23 innan Sune säger att det väl blir en dag imorgon också. Om inte jorden går under i natt. Eller som Sune säger: ”Går åt lokus”. Det sistnämnda är hans namn på det absoluta slutet
Regnet öser ned när jag vaknar. Inga plåtslagare på taket och jag förstår dem. TM ringer och säger att hon läst på ”Flashback” om spekulationerna om vem som kan ha förskingrat hundratusentals kronor från Sveriges Radio. Någon tror att det är jag. Motivering: ”Han (jag) är blind, gammal och gaggig, en perfekt täckmantel”.
Jag säger: Tack för uppmärksamheten men jag är inte den typen som själ toapapper på jobbet.
