Det luktar blöt grusväg, utvuxet gräs och blöta diken när jag går runt Jättendal i ett regn milt som ett oskuldsfullt leende.
Landskapet håller in tyglarna och bara väntar. Nere vid sjön är det andra bullar; det är full aktivitet. Strandbuskagen har blivit en avgångshall.
”Zanzibar någon? Zanzibar!” ropar en långbent fågel med resebyråkeps på huvudet och penna under vingen. Ivriga klor sprätter bland vissen vass och gula löv.
”Jylland! Jylland! Har vi några till Jylland” skränar en annan Pippi.
”Nordafrika! Sista utropet till Nordafrika!” kvittrar ytterligare en fokuserad fågel.
Här behövs inga pass eller säkerhetskontroller. Inga visum eller uppehållstillstånd. Fett på kroppen, fjäderskruden i trim och en inre röst som manar:
”Res, bara res”.