En gång om året äter vi lunch på Amaranten. Lennart bjuder men sedan kommer en fet faktura för hans revision. Han är auktoriserad revisor. Lennart vet hur en slipsten ska dras. Petnoga är vad han är. Ned till minsta krona. Tvivelaktiga kvitton skyr han som pesten. Allt ska vara enligt boken och inte mig emot.
Kokt torsk med pepparrot och rödbetsmojs. Glass och kaffe.
Jag undertecknar allt som ska undertecknas.
Han har börjat hos en sångpedagog och beskriver hur skönt det känns när han tar en ren ton. Sedan undrar han vad homeopati är för något. Appropå en debatt vi hade i Ring P1.
”Det är väl mer vidskepelse än vetenskap.” Han hummar men invänder att man inte kan veta allting.
Varpå han berättar att han och hans fru besökte något som kallas saltrum. Det var i ett hus på en gata mitt i stan. De satt i bekväma fåtöljer i ett rum som var klätt med salt från topp till tå. Det låg saltklumpar och kristaller överallt. Till och med luften i rummet var full av salt. I bakgrunden hördes svagt ljud från kopulerande valar eller om det var joddlande delfiner.
”Fan vet om det gjorde till eller från men det var helt OK” säger han och mumsar på en chokladtryffel.
Varefter vi skakar hand och går var och en till sitt. Jag för att komma hem och fortsätta lyssna på en fenomenal bok: ”De imperfekta” av Tom Rachman och han till sitt kontor för att utföra exakta balansräkningar och årsredovisningar.
Hm, min revisor har då aldrig bjudit på lunch. Det där ska jag nämna för honom, den snåljåpen.