En sen kväll i Venedig skulle Susanne och jag ut och äta middag. Jag var hungrig och ville gå in på första bästa ställe. Men hon skakade på huvudet och så drog vi vidare. Över broar, längs kanaler och genom mörka gränder.
Till slut sa hon att här går vi in.
När vi satt där och smorde kråset, det var verkligen både väldigt gott och inte dyrt, frågade jag varför vi gick in just där?
”Det här stället frekventeras av de som bor här.”
Minns detta när Jullan och jag fikar hos Christer på Caffellini Västerlånggatan 60. Stället är så litet att det inte finns plats att sitta. Ståfika. Ofta är det knökfullt av Italienare. De häller i sig den mest utsökta Espresso för10Kr/koppen.Tillsammans med en ständig ström av infödingar.
Vi dricker Cappuccino och äter giffel med citronkräm.
