Det är lördag och med förkylningen undanknuffad med hjälp av Treo driver Greven och jag genom gallerior och shoppingarkader. Musik pumpar, kassaapparater kvittrar och människor sorlar köplystet.
Grevens gångkläder befinner sig i upplösning och jag sitter på pallar i affärer och djupmediterar. När Greven provat färdigt leder han mig, pappa plånbok, till kassan så att jag kan låta mina plastkort dansa.
När Grevens materiella behov är tillfredsställda går vi till PUB-huset där Jullan och Cornelia arbetar i ”Systrarna Voltaires” affär. Vilka enastående klämmiga butiksbiträden! Jullan jobbar i vardagslag som min yngsta dotter och Cornelia sjunger i ”Love Generation” (Dance Alone).
Jösses vad det finns många föremål vars existens jag inte hade en susning om. Hur mycket som helst finns det. Jullan demonstrerar en ”Flexicado” med vilken man samtidigt som man gröper ur en Avokado får de allra finaste klyftor.
Greven somnar i ett hörn men blir väckt så att han kan knäppa ett kort där vi poserar med omistliga mojänger. Övertygad om att ”Flexicadon” är nyckeln till ett nytt, rikare och bättre Liv håller jag den som vore det en bit tyg från Jesus sista paltor.
Tack för tipset. Jag har redan önskat mig en flexicado i present av min man. Jag kan vänta till min födelsedag men fr o m nu ska jag alltid tänka på den när jag gröper fula bitar ur min avocado. Snart är det historia!
Tack för dina konsumentriktiga tips.
Själv drömmer jag om ett liv långt ut på landet utan allt. Kanske jag som mest tar med mig osthyveln.