Har inte Ian McEwan skrivit en bok som heter ”Lördag”? Skit i det. Nu handlar det inte om litteratur utan om att vakna upp en lördag förmiddag i Gamla Stan. Somnade sent, allt för sent, efter att ha legat vaken med Håkan Nessers röst i öronen. Hans ”Himmel över London” är fenomenal och hur kan det komma sig att han kommer undan med plattityder som ”Vad i hela friden”, ”Det är som det är” för att inte tala om ”Summan av kardemumman”? Han har något som gör hans berättelse magnetisk.
Luftfuktigheten firar nya rekord och gränderna kryllar av ångande turister när jag tar mig till Tekniska Museet och en föreläsning för FSDB (Föreningen Sveriges Dövblinda). Jag utrustas med en mängd mikrofoner vilka var och en går till olika hörselslingor och fiffiga system. Dessutom vimlar det av tolkar. Somliga krafsar det som varken hör eller ser i händerna. Några av åhörarna har synrester kvar och för dessa finns tolkar som gör visuella tecken. Bredvid mig står hela tiden en tolk och fäktar med händerna. Tolkarna arbetar i 20-minuters pass för det kostar på att översätta talade ord till rörelser och åtbörder.
Överföringen tar sin lilla tid och det dröjer kanske 20 sekunder sedan jag sagt något lustigt innan detta kvitteras med ett uppskattande gurgel.
Trots alla dessa omständigheter blir det en intim tillställning men jag blir dyster när jag får reda på att bara ca 5% av de dövblinda yrkesarbetar. Vilket snålt och inskränkt samhälle!
Pratar om den nya boken ”Berättelser om djur”, om ”Ring P1” och lite om hur jag lever trots eller tack vare min egen blindhet.
Det senare känns en smula förmätet då mina tillkortakommanden i jämförelse med det de flesta i publiken besväras av inte är mycket att skriva hem och berätta om.
I salen finns Fanny, min unga mailkompis från Örebro, och vi pratar en stund. Hon läser mycket och skriver en hel del. Önskar henne allt gott. Hon är en kämpe.
Delar taxi med Krister Inde in till stan. Han ser också dåligt men är mycket självständig. Tillsammans driver vi OOBf (O-Ortodoxt Blindas Förening).
TM och hennes mamma kommer och äter innan de ska till Globen och lyssna på Dolly Parton. Greven hör av sig och uppger att han är på ett dataspelsharmageddon på Kungsholmen. Allt är relativt för plötsligt låter detta som ett oskyldigt nöje, ja rena hälsokosten, till skillnad från att hänga i en park, spisa ”Kartellen” och hitta på sattyg. 
Jag har helt glömt fråga om detta, men du får berätta imorgon för jag är jättespänd på att höra allt om hit det var. Och gå in gratis-på-museet-när-man-är-blind jämförelsen med död papegoja var helt underbar.