Människoskrik så torterade att de blivit djuriska skär genom luften. Vanvettet har brutit lös. Det luktar blod, snor och dödsångest. Vilket ögonblick som helst kommer bödlarna in till mig och gör processen smärtsamt utdragen. I bakgrunden hörs signaturen till ett välkänt telefonprogram i P1.
Stiger upp till ytan. En liten kork på ett hav av fasa. Begriper långsamt att detta är ett sovrum, jag är en oskadad människa, en skattebetalare, under ett duntäcke i en säng från ett stort Svenskt möbelvaruhus.
Lyssnar. Tar ut själens riktning och väger in positionen för detta liv.
I den medvetna verkligheten pågår ett vildsint kattslagsmål utanför myggfönstret nere på gården. Öron slits av, blod skvätter och hårtussarna ryker.
Tråkigt att de inte kommer överens. Tar en halv Imovan och somnar om. Har de där kattorna något att tillägga kan de ringa till P1 imorgon men jag tänker inte svara. Det där får Tengby sköta.
Att ha 190 i puls och högt blodtryck (enl egen utsago i din blogg 110801) samt behöva Imovan för att sova tillhör inte normalvarianten.
Det kan bero på en beteendestörning. Tyvärr finns nog inga botemedel för denna, vare sig homeopatiska preparat eller konventionella läkemedel.
Ett värdigare bemötande av uppringarna, att ha en respektfull dialog med dem istället för en nedlåtande Täppasmonolog är en bra terapi. Då tror jag att besvären skulle avta. Att behandla andra människor väl mår man själv bra av.